Den här webbplatsen använder cookies för att kartlägga hur våra besökare använder webbplatsen och för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du användandet av cookies.

Jag är läkare, sjuksköterska, farmaceut eller motsvarande och söker
medicinsk information om botox®

Gå vidare

Jag är läkare, sjuksköterska, farmaceut eller motsvarande och söker
Information om botulinumtoxin för kosmetisk användning

Gå vidare

Neurogen överaktiv detrusor

Behandling med BOTOX® ger kvarstående förbättringar hos NDO-patienter med minskning av inkontinensepisoder och förbättring i livskvalitet.

BOTOX® indikation: Neurogen överaktiv detrusor

Urininkontinens förekommer hos vuxna med neurogen överaktiv detrusor på grund av stabil subcervikal ryggmärgsskada eller multipel skleros.

Patienter med symptom på överaktiv detrusor har dåliga resultat i test som ämnar fånga hälsorelaterad livskvalitet och produktivitet i arbetslivet. Samma individer har hög frekvens av oro och depression, jämfört med dem som har små eller inga symptom på överaktiv blåsa. Det huvudsakliga målet för behandling är att förbättra livskvaliteten för dessa patienter.

Klinisk effekt och säkerhet

BOTOX®: Statistiskt signifikanta och kvarstående förbättringar hos patienter med NDOBOT, KEN13

66%

minskning av inkontinensepisoder vecka 6 (-21.3 vs baslinje 32.4/dag) (BOTOX®: n=227)BOT

73%

förbättringar av I-QOL vecka 6 från baslinje (BOTOX®: n=227)BOT(61.26 vs baslinje 35.37)

37%

av patienterna med NDO var helt torra vecka 6 (BOTOX®: n=227)BOT

Behandling med BOTOX® kan lindra neurogen överaktiv detrusor

BOTOX® motverkar överaktiviteten genom presynaptisk frisättning av transmittorsubstansen acetylkolin. Vid impulsöverföring flödar vesiklar med acetylkolin i den presynaptiska nervcellen. Vesiklarna binder till ett proteinkomplex, det så kallade SNARE-komplexet, på cellmembranets insida. SNARE-komplexet gör att vesiklarna kan fusera med cellmembranet, vilket möjliggör frisättning av acetylkolinet från nervcellen till muskelcellen via den synaptiska klyftan. Hos muskelcellen binder acetylkolinet till receptorer och utövar sin verkan.

En del av SNARE-komplexet är proteinet SNAP-25. BOTOX® verkar genom att tas upp av kolinerga nervceller och klyva SNAP-25. På så sätt blockeras membranfusion och därmed acetylkolinfrisättning. Acetylkolinet når på så sätt aldrig muskelcellernas receptorer där det annars skulle haft sin verkan. Efter injektionen i detrusorn påverkar BOTOX® aktiviteten hos detrusorns utåtledande banor genom att hämma acetylkolinfrisättningen där. BOTOX® kan dessutom hämma signalsubstansen i inåtledande nerver och sensoriska banor.

Vanliga biverkningar av BOTOX®-behandling

I kliniska studier av urininkontinens på grund av neurogenöveraktiv detrusor var andelen patienter som rapporterade någon form av biverkan 32 procent vid första behandlingen och minskade till 18 procent vid andra behandlingen. Flera av de vanliga biverkningar kunde härledas till själva injektionsproceduren.

Behandling med BOTOX® - Spädning

Användning av 2 st flaskor om 100 Allerganenheter

Spädningsinstruktioner för 2 st injektionsflaskor med 100 Allerganenheter vid behandling av neurogen överaktiv detrusor (NDO)

1

Tillsätt 6 mL steril fysiologisk natriumkloridlösning utan konserveringsmedel (natriumklorid 0,9 % injektionsvätska) i var och en av injektionsflaskorna och blanda försiktigt.Skaka inte!
Vakuumet i flaskan visar att den sterila miljön i flaskan är intakt. Använd inte flaskan om vakuumet inte drar saltlösning in i flaskan.

2

Dra upp 4 mL från varje injektionsflaska i var och en av två stycken 10 mL-sprutor.

3

Dra upp resterande 2 mL från varje injektionsflaska i en tredje 10 mL-spruta.

4

Slutför beredningen genom att tillsätta 6 mL 0,9 % natriumkloridlösning* i var och en av de tre 10 mL-sprutorna och blanda försiktigt.

5

Dra upp i en separat spruta, ytterligare 1 mL 0,9 % natriumkloridlösning* för genomsköljning efter sista injektionen


*Steril fysiologisk natriumkloridlösning utan konserveringsmedel (natriumklorid 0,9 % injektionsvätska)

Användning av 1 st flaska om 200 Allerganenheter

Spädningsinstruktioner för 1 st injektionsflaska med 200 Allerganenheter vid behandling av neurogen överaktiv detrusor (NDO)

1

Tillsätt 6 mL steril fysiologisk natriumkloridlösning utan konserveringsmedel (natriumklorid 0,9 % injektionsvätska) och blanda försiktigt.Skaka inte!
Vakuumet i flaskan visar att den sterila miljön i flaskan är intakt. Använd inte flaskan om vakuumet inte drar saltlösning in i flaskan.

2

Dra upp 2 mL från injektionsflaskan i var och en av de tre 10 mL-sprutorna.

3

Slutför beredningen genom att tillsätta 8 mL 0,9 % natriumkloridlösning* i var och en av de tre 10 mL-sprutorna och blanda försiktigt.

4

Dra upp i en separat spruta, ytterligare 1 mL 0,9 % natriumkloridlösning* för genomsköljning efter sista injektionen


*Steril fysiologisk natriumkloridlösning utan konserveringsmedel (natriumklorid 0,9 % injektionsvätska)

Behandling med BOTOX® - Administrering

Rekommenderad nål

Ett böjligt eller stelt cystoskop kan användas. Injektionsnålen ska (i förväg) fyllas med ungefär 1 ml innan injektionerna påbörjas (beroende på nålens längd) för att få bort eventuell luft.

Administreringsvägledning

Antingen kan en intravesikal instillering av utspätt bedövningsmedel (med eller utan sedering) eller narkos användas före injektionen, enligt lokala rutiner. Om instillering med lokalbedövningsmedel utförs ska urinblåsan tömmas och sköljas med steril natriumkloridlösning före nästa steg i injektionsproceduren.

Utspädd BOTOX® (200 enheter/30 ml) injiceras i detrusormuskeln med böjligt eller stelt cystoskop, med undvikande av trigonum och blåsans botten. Urinblåsan bör instilleras med tillräckligt med natriumkloridlösning för att uppnå adekvatvisualisering för injektionerna, men undvik att spänna ut urinblåsan för mycket.

Nålen bör föras in ungefär 2 mm i detrusorn och 30 injektioner om 1 ml vardera (30 ml totalvolym) ska placeras med ca 1 cm mellanrum (se figuren). Vid den slutliga injektionen ska ca 1 ml vanlig steril natriumkloridlösning injiceras för att ge full dos. När injektionerna är givna ska natriumkloridlösningen som använts för visualisering av blåsväggen tappas ut. Patienten bör övervakas under minst 30 minuter efter injektionerna.

= Injektionsställen

Rekommenderad dos

Den rekommenderade dosen är 200 enheter BOTOX® som 1 ml (~6,7 enheter) injektioner på 30 olika ställen i detrusorn.

BOTOX® ges genom cystoskop, efter att bedövning eller i sällsynta fall eventuell narkos getts. Injektionsplatserna är 30 till antalet.

Urinvägsinfektion ska undvikas hos patienten i samband med behandlingen. Antibiotika bör ges som profylax 1-3 dagar före behandlingen, på behandlingsdagen och 1-3 dagar efter behandlingen.

Patienterna rekommenderas att avsluta behandlingen med
trombocytaggregationshämmande medel minst tre dagar före injektionsdagen. Patienter som behandlas med antikoagulantia behöver hanteras adekvat för att minska blödningsrisken.

Efter BOTOX®-behandling

Direkt efter behandlingen kan man få mer besvär med urinläckage än före behandlingen. Blod i urinen är inte ovanligt den första tiden. För att få bra genomströmning av urinen och undvika att det blir koncentrerat är det bra om patient kan dricka lite extra efteråt. Om patient inte sedan tidigare använder kateter och får svårt att kissa ska patient börja använda kateter (RIK) enligt angivna instruktioner.

Effekt av BOTOX®

När den kliniska effekten av tidigare injektioner har avtagit (medianvarighet i fas 3 vid kliniska studier var 256-295 dagar (~36-42 veckor) för BOTOX® 200 enheter, bör nya injektioner övervägas baserat på patientens behov av förnyad behandling, dock tidigast 3 månader efter föregående blåsinjektion.

BOTOX® injiceras lokalt i blåsan och i mycket små doser, därför är risken för att BOTOX® ska sprida sig i andra delar av kroppen mycket liten. Dessutom försvinner effekten av BOTOX® från kroppen helt och hållet efter ett antal månader om behandlingen inte upprepas.

Referenser

  • [BOT]   -   BOTOX® Summary of Product Characteristics.
  • [KEN13]   -   Kennelly M, et al. Urology 2013; 81: 491–97.
Stäng