Jag är läkare, sjuksköterska, farmaceut eller motsvarande och söker
medicinsk information om botox®
Letar du efter
behandlingsinformation om botox®
för dina patienter
Jag är läkare, sjuksköterska, farmaceut eller motsvarande och söker
Information om botulinumtoxin för kosmetisk användning
BOTOX® är en beprövad behandling vid överaktiv blåsa. Behandlingen kan hjälpa besvär av urinläckage.
BOTOX® fullständiga indikation är idiopatisk överaktiv urinblåsa med symptom på urininkontinens, trängningar och täta blåstömningar hos vuxna patienter med otillräckligt svar på, eller är intoleranta mot antikolinergiskt läkemedel.
Överaktiv blåsa är i regel ett betydande socialt handikapp som leder till begräsningar i vardagen och social isolering. Symtomkontroll är målbilden för lyckad behandling och ökad livskvalitet för patienten.
BOTOX®: Statistiskt signifikanta och kvarstående förbättringar hos patienter med ÖABBOT, NIT14P
minskning av inkontinensepisoder vecka 12. (-2.8 vs baslinje 5.49/dag) (BOTOX®: n=557)BOT
minskning av trängningar vecka 12 (-3.30 vs baslinje 8.82/dag) (BOTOX®: n=557)BOT
av patienterna med ÖAB var helt torra vecka 12 (BOTOX®: n=557)BOT
BOTOX® motverkar överaktiviteten genom presynaptisk frisättning av transmittorsubstansen acetylkolin. Vid impulsöverföring flödar vesiklar med acetylkolin i den presynaptiska nervcellen. Vesiklarna binder till ett proteinkomplex, det så kallade SNARE-komplexet, på cellmembranets insida. SNARE-komplexet gör att vesiklarna kan fusera med cellmembranet, vilket möjliggör frisättning av acetylkolinet från nervcellen till muskelcellen via den synaptiska klyftan. Hos muskelcellen binder acetylkolinet till receptorer och utövar sin verkan.
En del av SNARE-komplexet är proteinet SNAP-25. BOTOX® verkar genom att tas upp av kolinerga nervceller och klyva SNAP-25. På så sätt blockeras membranfusion och därmed acetylkolinfrisättning. Acetylkolinet når på så sätt aldrig muskelcellernas receptorer där det annars skulle haft sin verkan. Efter injektionen i detrusorn påverkar BOTOX® aktiviteten hos detrusorns utåtledande banor genom att hämma acetylkolinfrisättningen där. BOTOX® kan dessutom hämma signalsubstansen i inåtledande nerver och sensoriska banor.
I BOTOX® kontrollerade kliniska studier har biverkningar rapporterats hos 26 procent efter den första behandlingen och 22 procent efter en andra behandling. Flera av de vanliga biverkningar kunde härledas till själva injektionsproceduren.
Urinvägsinfektion ska undvikas i samband med behandlingen. Antibiotika bör ges som profylax 1-3 dagar före behandlingen, på behandlingsdagen och 1-3 dagar efter behandlingen.
Patienterna rekommenderas att avsluta behandlingen med trombocytaggregationshämmande medel minst tre dagar före injektionsdagen. Patienter som behandlas med antikoagulantia behöver hanteras adekvat för att minska blödningsrisken.
Direkt efter behandlingen kan man få mer besvär med urinläckage än före behandlingen. Blod i urinen är inte ovanligt den första tiden. För att få bra genomströmning av urinen och undvika att det blir koncentrerat är det bra om patienten kan dricka lite extra efter behandlingen. Om patienten inte sedan tidigare använder kateter och får svårt att kissa ska patient börja använda kateter (RIK) enligt instruktion.
Klinisk förbättring uppträder i allmänhet inom 14 dagar. Ungefär en tredjedel av de patienter som behandlas med BOTOX® blir fria från urinläckage. Flertalet av övriga patienter upplever en klar förbättring.
Patienter bör övervägas för nya injektioner när den kliniska effekten av tidigare injektioner har avtagit (medianvarighet i fas 3 kliniska studier var 166 dagar/~24 veckor baserat på patientens behov av förnyad behandling), dock tidigast 3 månader efter föregående injektionstillfälle.
BOTOX® injiceras lokalt i blåsan och i mycket små doser, därför är risken för att BOTOX® ska sprida sig i andra delar av kroppen mycket liten. Dessutom försvinner effekten av BOTOX® från kroppen helt och hållet efter ett antal månader om du inte upprepar behandlingen. Biverkningar uppträder vanligen inom de första dagarna efter injektion och är vanligtvis övergående, men kan i sällsynta fall kvarstå längre.